babysteps.blogg.se

Nästan en månad sedan jag sist skrev och mycket har hänt. Vi har varit till kliniken för första gången för genomgång av provsvar och äggledarspolning. Jag var jättenervös och fick riktigt kalla fötter (Varför gör vi det här, liksom? Är vi verkligen redo? Hjälp vad är det vi har satt igång? Sådana tankar.). Men bara att komma in på kliniken gjorde mig lugnare. Fick ett väldigt positivt intryck. Moderna lokaler, trevliga människor. T o m gynstolen var i en modernare design - tog bort lite av obehaget. Var nervös för att äggledarspolningen skulle göra ont, och visst gjorde det ont, men inte så att det var outhärdligt. Och så var det snabbt överstökat. Allt såg normalt ut hos mig, både blodproverna och äggledare/livmoder och det blev bestämt att vi börjar med inseminationsförsök. (De kalla fötterna försvann lite när nervositeten försvann. Jo, vi vill ju det här!)

Efter några dagar kom ett brev där vi ombads komma med önskemål om donator. Av ren nyfikenhet gick vi in på den internationella spermabankens sida och tittade på lite profiler, men vi bestämde oss snabbt för att inte välja. Vi vill inget veta, och vill ärligt kunna säga till vårt barn att "nej, vi vet inget om din donator, annat än att det är en snäll man som ville hjälpa oss att få dig, men när du blir stor kan du få information, och om du vill kan du då kontakta honom." Vi kom med några generella önskemål om hår- och ögonfärg samt längd (likt oss mödrar.) Egentligen var väl inte det särskilt viktigt för oss heller, men vi tänker att om barnet liknar oss, så blir det kanske lättare för honom/henne. Man vet aldrig!

Väldigt märklig upplevelse att fylla i det där schemat! För vi vill ju ha en unge, och är oändligt tacksamma att det finns män som vill hjälpa barnlösa par. Men egentligen tycker vi inte det är så himla viktigt med genetiken.

Just nu går jag på en kur av medicinen femar, något som ska hämma östrogenet i min kropp och därigenom öka FSH - follikelstimulerande hormon om jag förstått saken riktigt. Nu har jag en naturlig äggproduktion och ägglossning, det visade undersökningarna, men för att säkerställa och kontrollera att jag har ägglossning just vid inseminationen så får jag denna medicin i fem dagar. Känner inte så mycket. Lite tröttare kanske, har mått lite illa och haft lite huvudvärk. Svårt att veta om det är relaterat till medicinen eller inte.

På måndag ska jag på ett nytt ultraljud (hos en gynekolog på hemorten denna gång), då ska vi se om det några ägg på gång. Jag tycker mig "känna något" på vänster sida ibland. Inte alls så att det gör ont, men det känns. Nu vet jag ju inte vad jag ska känna efter, men jag blir faktiskt förvånad om det inte är något på gång i vänster äggstock.

Beroende på resultaten på måndag så får vi se hur behandlingen går till. Det blir antagligen ägglossningsspruta och så en resa till kliniken - förhoppningsvis mot slutet av veckan.

Ogillar att jag inte vet exakt. Vi har tagit ledigt i slutet av veckan, men om det kanske blir tidigare och jag tvärt måste ringa chefen och ta ledigt en dag till, så måste jag nästan berätta - och det vill jag helst slippa. Alternativet är att "vara hemma sjuk" en dag, men jag tycker inte om att ljuga. Så just nu håller jag tummarna för att det räcker att vara borta torsdag -fredag.

Och så håller jag tummarna för att allt ser bra ut på måndag. Att äggblåsorna varken vuxit till för mycket eller för lite.

Allt det här krånglet får mig att förundras över att det blir några barn till naturligt över huvud taget! Tänk så mycket som ska stämma.