Första blodprovet
I dag har jag varit och tagit det första blodprovet. Trodde det skulle få mig att känna mig pirrig och glad, men det blev mest stressigt. Anna, min sambo, hade bilen, och jag behövde den för att hinna till labbet på sjukhuset innan de stängde. Hon skulle ha varit tillbaka kvart i två, men en halvtimma senare hade hon fortfarande inte kommit och labbet skulle stänga halv tre. Jag var så stressad och förvirrad att jag satte mig i en taxi istället, och hann väl åka 100 meter innan jag insåg att papperen, där kliniken skrivit vilka tester som skulle göras, låg i våran bil. Jag fick snällt be chauffören att stanna, betala 95 kr och kliva ur taxin igen. Då kom Anna rullandes och jag kunde ta över bilen. Stress stress! "Kör försiktigt!" hörde jag henne ropa. (Hon såg väl stressen i mina ögon).
Sen höll jag inte på att hitta parkering framför sjukhuset, och när jag äntligen hittat en lucka var klockan 14:25! Jag hoppade över parkeringsavgiften, bara lämnade bilen och gick in, nu hängde det på minuter. (Det hade kunnat bli ett väldigt dyrt blodprov, med 95 kr för den misslyckade taxiresan och så en parkeringsbot på det, men parkeringsvakterna höll sig undan de 5 minuter provet tog.) Undrar om stressen påverkade hormonerna i blodprovet? En fördel med att komma dit 14:28 var att det inte var någon kö. Men jag ska inte göra det till någon vana - det orkar jag inte med!
Sköterskan var superproffsig på att ta blodprov. Det gjorde inte ont och jag valde att titta bort, så jag satt och tittade på några bebisbilder hon hade uppsatta på väggen över ett skötbord. Tre rör tog hon visst, såg jag senare. Men det är klart det var ju flera olika hormoner och annat som skulle mätas.
Efteråt ringde jag kliniken och avtalade tid för första mötet - som ska bli efter nästa mens-i slutet av oktober alltså. Tyvärr råkade jag välja en dag då min sambo är borta på konferens, så jag måste ringa igen imorgon och ändra. Pust pust!
Positivt: Eftersom det är fem veckor tills jag möter läkaren på kliniken har jag ju lite tid på att försöka gå ned i vikt. Det behöver jag med min övervikt. Men samtidigt vill jag inte hårdbanta och riskera sabba möjligheterna att bli gravid. Bra kost, träning, hålla mig undan onödiga kalorier. Lätt - men ack så svårt!